tisdag 12 mars 2013

Hur tänkte jag?

Ja, hur tänkte jag när jag började sticka en kofta med stickor 2,5 och 2 på resåren? Även om jag sitter och stickar en timme på kvällen syns det ingen skillnad på längden, trots att det bara är ärmen jag stickar på... Det känns ju lagom hopplöst när jag stickar på den. Därför blir den tyvärr mestadels liggande... Jag vill ju få den klar eftersom jag hoppas att den kommer att bli fin i slutändan, men jag klarar bara inte att motivera mig. Dessutom är stickor nr 2 så smala och spetsiga att jag får ont i fingertopparna av dem.


3 kommentarer:

marremorr sa...

Ja, ibland kan man bli ivrig när man ser ett snyggt mönster! Då har man ingen tanke på hur lååååång tid det faktiskt kan ta att sticka...! Men du är på mycket god väg och koftan blir verkligen superfin!!=0) Jag brukar också få ont i finertopparna, tejpar en bit kirurgtejp på mina pekfingrar innan jag stickar, det hjälper oftast. Kämpa på nu!! Du har inte mycket kvar!!=0) Snart kan du stoltsera med en ovanligt snygg kofta!!=0))

Cecilia sa...

Men den kommer att bli fin! Det gäller att inte blir för otålig, antar jag. Hoppas du inte tappar sugen!

Madeleine sa...

Den kommer bli dundersnygg, och du har ju redan klarat av det mesta! :)
Det är trist med de där sega projekten, men man blir desto mer nöjd när man har tagit sig igenom det!