Ingen hör om jag skriker...

Idag har det varit en städ- och pluggdag. Jag var tvungen att söka rätt på tre äldre referenser till min uppsats och fick ge mig iväg till universitetsbiblioteket och dess magasin... Magasinet består av massvis med flyttbara bokhyllor i olika avdelningar. När man kommer nerför trappan finns där en karta för att man ska få hjälp med var man ska söka. Sen gäller det att försöka irra sig fram genom rätt gångar...

En av otaliga gångar

Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker alltid att det känns lite läskigt i magasinet. Det luktar märkligt av alla gamla böcker, det är ofta helt tyst (förutom ett mystiskt knäppande) och det känns så isolerat att ingen troligen skulle höra något om man skrek högt. Sen är det alla dessa flyttbara bokhyllor - det gäller att kolla att man inte klämmer ihjäl någon innan man börjar veva och sen är det bara att hoppas att alla andra är lika hänsynstagande!

Jag känner mig alltid lite lättad när jag har kommit tillbaka till utgången igen - det är tur att det finns nödutgångsskyltar och självlysande tejp i golvet!

Det är lite spöklikt med alla tomma gångar

Jag tog mig i alla fall ut idag igen (fastän jag var djupare in än någon gång tidigare) och nu sitter jag trygg hemma. Det börjar bli dags att lägga undan pluggandet för idag - om en timme kommer några mysiga syjunta-tjejer! Då åker koftan fram för lite fortsatt stickning.