År 2011

I början av året skrev jag om några mål som jag hoppades kunna uppfylla under 2011. När jag nu tittar igenom listan ser jag att jag egentligen bara har lyckats uppnå två av tio mål... Jag virkade klart mitt och syrrans gemensamma projekt - en filt i mormorsrutor och fixade lite ny layout på bloggen. Det var mycket under året som blev annorlunda än vad jag hade trott. Här kommer en liten sammanfattning:

Trötthet
Vårterminen var tuff. Jag jobbade på min magisteruppsats, vilket tog mer tid och kraft än vad jag hade trott. Jag jobbade dessutom halvtid med ett forskningsprojekt på universitet, vilket innebar en hel massa resande runtom i landet. Jag kände mig pressad av att arbetet skulle bli så bra genomfört som möjligt, att jag sedan var gravid gjorde ju knappast att jag blev piggare.

Vecka 40

Det känns som att jag har känt mig trött och sliten stor del av året. Hösten blev lugnare, jag var arbetssökande i kortare perioder och jobbade på timmar inom projektet en period. 1 november flyttade vi till en större lägenhet, så perioden innan och efter var full med fixande med flytten.

Handarbete
Eftersom jag har haft rätt fullt upp och varit trött och sliten under året har handarbetandet hamnat i skymundan och periodvis har jag inte handarbetat alls. Det syns på slutresultatet också, bara fem projekt har blivit färdiga under året... Jag har jobbat vidare på några gamla projekt och påbörjat några nya som inte är färdiga, men det har inte hänt mycket alls på handarbetssidan... Det färdiga projekt som jag är mest nöjd med är nog filten av mormorsrutor som jag och syrran gjorde tillsammans till vår barndomskompis söta dotter.

Tuva
Den största händelsen under året var ju helt klart när vår underbara lilla Tuva föddes den 20 november. De första veckorna efter hennes födelse var omtumlande – underbara och fruktansvärt jobbiga på en och samma gång. Nu har vi börjat få in mer rutiner och lärt känna varandra, så nu flyter det på bra. Vi har fått en riktigt snäll och glad tjej. När Tuva kom började helt plötsligt allt annat att kännas mindre viktigt och även här hamnade handarbetandet i skymundan. Från början hade jag varken tid, ork eller lust till att handarbeta. Jag prioriterade hellre att sitta och studera det lilla underverket som hade kommit till familjen. Nu har lusten till handarbete återvänt och jag känner mig peppad till att återgå till högen med UFO:n som ligger – men mer om det senare. Det är häftigt att uppleva en sådan otroligt stark kärlek till ett litet barn!

Världens finaste Tuva!

Nu ser jag fram emot ett spännande 2012, där jag får följa Tuvas utveckling på nära håll. Det går så fort och det känns som att det nästan händer nya saker för varje dag som går. Jag håller också tummarna för att jag ska få hitta ett lite mer varaktigt arbete under 2012!

Gott nytt år allihopa!